Lalos "Symphonie Espagnole" med Maxim Vengerov

Med en passionerad intensitet, där verk och solist matchar varandra förbluffande väl. Maxim Vengerov framför Lalos Symphonie Espagnole med en sådan mixtur av teknisk briljans och febrig passion, att det är svårt att stå annat än hänförd.



Redan på barnsben förstod Maxim vart han ville komma:

"When Maxim was about three years old he went to hear his father’s orchestra play, only to be very peeved to find out that he could not see his father, as he was playing his oboe hidden behind the string section. Maxim decided at that moment that he wanted to learn the violin, ..."

Och fick snart en bländande teknik:

"By the time Maxim was eight his technique was of a professional standard and he was telling his teacher that pieces like Lalo’s Symphonie Espagnol were too easy for him (which he now finds very funny!)."

Men delar gärna med sig av framgången:

"In 1997 Maxim was appointed UNICEF honorary envoy for music, a post he still holds. He takes his work with UNICEF very seriously and sees this as a continuation of a family tradition of caring for under privileged children. He has been involved in many projects from war refugees to children suffering from AIDS and with each project he brings the power of his music to help to comfort and increase the potential of the children."

Maxim är lite som Bruce Lee i violinvärlden, där känslorna överförs fysiskt genom kroppen till fiolen, med kontroll.

"Working out is an essential part of Maxim’s routine; ‘I go to fitness, every second day. The spine and the muscles have to be kept in a very good shape. Thus I manage to be permanently free. If the emotions overwhelm you, take over control, the body has to be strong enough to sustain it.’ "

Daniel Blomqvist - Skallberget

När bläcket knappt torkat, är skribenten tillbaka med gåspennan. Längs vägen tycks finnas små detaljer att uppmärksamma.

Ett svenskt smakfullt ambient album, Daniel Blomqvist - Skallberget (2007), gratis för nedladdning. Ljuden sprids ut över tiden i en gemytlig takt, först något osäkert nedstämt, kusligt, som att spana ut från balkongen en mörk och tyst natt, någonstans ljuder en skrämd fågel, en bil kör förbi. Tiden står stilla. Så kommer en ljusning, solen stiger upp, och vi förs vidare in i en harmonisk hoppingivande idyll. Resan upprepas för att sedan sammanfattas i ett vaggande tempo med låten "Tjuvlyssnat", det är trevligt, du är på gott humör, du kan släcka lampan och sova gott.

Första bloggen: Przesluchanie

Då styr vi upp i träsket, stoppar ner träskorna i dyn och vispar runt. Här är början på en exquisit resa genom hembygden till de bästa kakburkarna.

Vi börjar med en film "Przesluchanie" (1982) som den så vackert heter på polska, med fördel att utalas när man fått en snaps för mycket. Vidare, för att dra ner stämmningen lite, kan jag avslöja att det handlar om tortyr och förhör. En polsk kvinna och aktris blir inspärrad i ett fängelse och tvingas skriva under erkännanden till brott hon aldrig begått. Förhören och tortyren verkar aldrig ta slut. Inte så roligt kanske, men med ett lagom realistiskt skådespel och mot bakgrund att filmen var bannlyst i hemlandet sedan den släpptes fram till 1990, talar lite för sig självt. Sådana vidrigheter och inhumana metoder försigick och försigår, vare sig det är en kommunistisk regim, randig och stjärnprydd, eller rent utav i din sandlåda runt hörnet. Därför är det i dag, i individualismens era, extra viktigt att stödja humana organisationer. Skänk en slant!